Vanliga frågor    Sök    Medlemslista    Användargrupper    Bli medlem    Profil    Logga in för att läsa dina meddelanden    Logga in  


Bipolär eller serotoninbrist (funderingar)

 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Huvudforum
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
frågetecken



Registreringsdatum: 04 mars 2008
Inlägg: 1

InläggPostat: 2008-03-04 12:19:13    Rubrik: Bipolär eller serotoninbrist (funderingar) Svara med citat

Jag känner mig ganska förvirrad just nu, har fått höra av en läkare att jag eventuellt kan ha bipolär. Och det gjorde mig mycket förvånad, eftersom det var det sista jag förväntade mig att höra. Mest därför att jag hört om manodepressiva personer som ena studen är jätte aktiva och maniska för att i nästa vara djupt deprimerade. Nu läste jag i en psykologibok (från 80-talet) att det inte behöver vara så, att det tydligen finns olika sorters biopolär?
Jag har aldrig varit hyperaktiv eller manisk, men har sedan jag var i tidiga tonåren haft depressioner. Har alltid varit väldigt känslig och blir lätt orolig men mina föräldrar tror att jag mest lider av dålig självbild och självkänsla. Hursomhelst behandlades jag med Zoloft och har ätit det av och till i många år. När jag har slutat med medicinen, vilket brukar vara på sommaren, har jag alltid haft djupa svackor en tid efteråt (alltid på vinter/våren). En annan läkare pratade om serotoninbrist och att det skulle kunna vara medfött. Men mina depressioner varar aldrig särskilt länge, kanske två månader som max men medicinen har sätts i på nytt och efter ett tag har jag velat klara mig själv och så börjar allt om. Mellan dessa perioder är jag normal men kanske lite nedstämd. Det har varit nått års mellanrum, har alltså inte varit djupt deprimerad varje år. Jag har också väldigt svårt med krav från omgivningen och är dålig med kontakter med andra människor. Ofta drar jag mig undan om någon vänn kommer för nära, som att jag inte släpper in någon och istället skjuter ifrån mig folk. Jag vill gärna ha bekräftelse och bli omtyckt men har svårt att ge tillbaka om ni förstår vad jag menar.
Kan det vara så att min "egentliga" serotoninbrist är bipolär sjukdom? Vad jag har fått höra går inte serotoninbristen att mäta så jag vet inte.

Oj oj vad långt det här blev men kände att jag behövde skriva av mig. Vet att jag borde prata mer med läkaren om detta men ska inte träffa honom föränn om någon vecka.


Senast ändrad av frågetecken den 2008-03-04 14:12:25, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
bettil



Registreringsdatum: 17 november 2007
Inlägg: 356
Ort: Västra Götaland

InläggPostat: 2008-03-04 13:44:14    Rubrik: Svara med citat

Serotoninbristen är en myt som läkemedelseföretagen tutat i massa människor, tyvärr. Finns inga som helst belägg för det. (Och tro mig, dom har forskat i det!)

Däremot skulle du absolut kunna vara bipolär (inte biopolär, då..). Sök lite efter MDQ-tester här på forumet och testa dig. Brukar vara en bra fingervisning!

Lycka till! high 5
_________________
Bipolär (ospec men antagligen typ I) + ADD.
Lithium + Tegretol
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Lydia Stille



Registreringsdatum: 07 oktober 2006
Inlägg: 683
Ort: Stockholm

InläggPostat: 2008-03-04 13:49:36    Rubrik: Svara med citat

Om du hela tiden har återkommande depressioner tycker inte jag att det finns någon anledning att sluta med medicinen mellan varven. Både insättnings- och utsättningssymptomen kan vara nog så jobbiga. Det är som med diabetes, har man en permanent obalans i kroppen behöver man medicin för att fungera. Det är ingenting som går över, och en del läkare anser numera att alla upprepade depressioner ska behandlas som bipolära.

Vad jag förstått beror all depression på att serotoninbalansen i hjärnan rubbas så att signalsubstansen inte passerar genom synapserna som den ska. Det är alltså ingen brist och man kompletterar inte med mer serotonin, utan medicinerna ser istället till att det "flyter på" som det ska. Vid enstaka depressioner kan medicinerna efter ett tag återställa balansen så att den fungerar av sig själv, men vid återkommande depressioner är obalansen obotligt skadad och behöver stöttas.

Om sedan depressionen beror på kemisk obalans eller om den kemiska obalansen kommer sig av depressionen är det väl egentligen ingen som vet. Inte heller om det är ärftligt eller inte. Många experter talar om en ärftlig och en social komponent, dvs du måste ha anlag för depression/bipolär sjukdom, men sedan krävs det en yttre påfrestning för att det ska bryta ut.

Mani och hypomani är andra sidan myntet, en psykiater jag gick till kallade det för "maniskt försvar", att man får ett ökat stämningsläge som försvar mot depressionen, men när den maniska/hypomana kraften tar slut hamnar man i en ny depression.

Om du går hos en "vanlig" läkare tycker jag att du ska be om en remiss till en psykiater, psykiska sjukdomar är ingenting för allmänläkare.

--Lydia
_________________
Bipolär II
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
bettil



Registreringsdatum: 17 november 2007
Inlägg: 356
Ort: Västra Götaland

InläggPostat: 2008-03-04 14:09:41    Rubrik: Svara med citat

Anlag för bipolär sjukdom verkar finnas, men ingen säger säkert. Depression däremot, verkar det värre med.

Jag tror man gör väl i att inte se depression som ett medicinskt problem utan som en livskris. Speciellt eftersom det inte finns några belägg för att det skall skillnader i serotonintoleransen/balansen som skall vara _orsaken_ utan snarare att man kan observerat förekomsten av det bland människor som lider av depression.

Sen bör man väl inse att SSRI/SNRI inte hjälper tillräckligt mycket mot depression för att de skall kunna klassas som läkemedel. Det kan anses kliniskt bevisas och det kommer ta lång tid innan läkemedelföretagens makt över förskrivarna försvinner.

Vad SSRI/SNRI har för effekt för bipolära är känt, och vissa verkar bli hjälpta av låg dos av sådana preparat i kombination av antiepileptika, så än är debatten inte över kring dessa preparat.

Men för vanlig klinisk depression finns det inget som försvarar insättande av det, det är helt klart.
_________________
Bipolär (ospec men antagligen typ I) + ADD.
Lithium + Tegretol
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Lydia Stille



Registreringsdatum: 07 oktober 2006
Inlägg: 683
Ort: Stockholm

InläggPostat: 2008-03-04 14:14:32    Rubrik: Svara med citat

Hm, jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om vad som är "bevisat" och vad som är "helt klart". Men jag har svårt att se hur återkommande depressioner sedan tidiga tonår ska kunna kallas för "en livskris". Skillnaden på livkrisdepression och återkommande depressioner är stor.

--Lydia
_________________
Bipolär II
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Jessica



Registreringsdatum: 24 januari 2008
Inlägg: 276

InläggPostat: 2008-03-04 14:40:45    Rubrik: Svara med citat

Det med "maniskt försvar" tyckte jag var en intressant vinkling. Det är när jag har haft det tufft men ändå kämpat med näbbar och klor (!) som jag arbetat upp mig till mina högre höjder. Sen att smällen blir så enorm är ju en annan femma.

Jag har alltid fått höra, som en ursäkt åt mig, från familj och läkare att jag har sk livskriser men då jag började bli trött på det argumentet, har alltid känt att nåt är fel, så så har jag nu börjat ifrågasätta det. Det spelar ingen roll var i livet man är, vad som än händer, om än ingenting så finns det -alltid- nåt att plocka fram och skylla på.
Har nåt hänt så är det naturligtvis det det beror på. Har inget hänt men man sjunker ändå så är det nåt som hänt tidigare som är orsaken. Det finns alltid fel att hitta som orsak i en människas liv, det jag börjat undra över är dock, varför skulle jag inte klara av livets olika moment när andra gör det?
Det har slutat räcka som anledning till mina återkommande depressioner, ångest mm.

frågetecken, kanske du är unipolär, om du aldrig varit hyper eller manisk? Be om remiss av din läkare för mer kunnig bedömning tycker jag.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Lydia Stille



Registreringsdatum: 07 oktober 2006
Inlägg: 683
Ort: Stockholm

InläggPostat: 2008-03-04 15:28:45    Rubrik: Svara med citat

Jessica skrev:
Jag har alltid fått höra, som en ursäkt åt mig, från familj och läkare att jag har sk livskriser men då jag började bli trött på det argumentet, har alltid känt att nåt är fel, så så har jag nu börjat ifrågasätta det. Det spelar ingen roll var i livet man är, vad som än händer, om än ingenting så finns det -alltid- nåt att plocka fram och skylla på.
Har nåt hänt så är det naturligtvis det det beror på. Har inget hänt men man sjunker ändå så är det nåt som hänt tidigare som är orsaken. Det finns alltid fel att hitta som orsak i en människas liv, det jag börjat undra över är dock, varför skulle jag inte klara av livets olika moment när andra gör det?
Det har slutat räcka som anledning till mina återkommande depressioner, ångest mm.


Ja, det är det där "livskristänkandet" som länge hindrade mig från att söka hjälp. Precis som du säger finns det alltid saker i en människas liv att skylla på, som kanske till och med är det som triggar depressionen, men som inte skulle ha slagit undan fötterna på en människa som inte har samma sårbarhet. När jag tittar på livet i backspegeln tycker jag snarare att depressionerna återkommit i cykler som egentligen inte haft någonting med yttre skeenden att göra.

--Lydia
_________________
Bipolär II
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
bettil



Registreringsdatum: 17 november 2007
Inlägg: 356
Ort: Västra Götaland

InläggPostat: 2008-03-04 16:52:07    Rubrik: Svara med citat

Jag menade givetvis inte att prata om depressioner som kommer sig av bipolär sjukdom, för de är av en annan art. Förbättring av livssituation har liten till ingen effekt på bekymmer av den sorten. Det är i första hand en medicinsk fråga, men det har en tendens att vara svårdiagnostiserat.

Det kluriga med typ 2 av bipolär sjukdom är att man ofta inte ser hypo-perioderna som det, utan perioder då man mår bra eller är besvärsfri. Man har mycket energi och många av svårigheterna är borta, i motsats till depressionsstadierna.

När det är fråga om problem i det här spektrat brukar det krävas antingen extremt kompetent vårdpersonal eller väldigt god självinsikt. Jag tror att läsa på forumet här är ett bra sätt att få insikt i den bipoläres värld och försöka fundera på sina egna problem.

Kanske man inser att man inte alls hade depressioner som var knutna till verkliga problem. Kanske man även inser att de "besvärsfria" perioderna kanske kunde vara hypo-perioder?

För vem som helst kan bli helt tagen av dagens samhälles krav, och ibland är det lätt att tro att man helt enkelt är en dålig människa. Erfarenheten man får här och på andra håll säger att så är det sällan.

Men någon serotoninbrist det är det definitivt inte fråga om.
_________________
Bipolär (ospec men antagligen typ I) + ADD.
Lithium + Tegretol
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
EllaL



Registreringsdatum: 30 augusti 2007
Inlägg: 864
Ort: Västerås

InläggPostat: 2008-03-04 17:13:10    Rubrik: Svara med citat

Håller med om det som Jessica o Lydia S skrev om livskriser.
Jag har alltid letat, och funnit olika orsaker till mina depressioner och för all del hypomanier också.
Men sånt är väl livet för alla? Det går upp och ner, MEN för oss går det vääldigt långt neer...och väldigt högt upp! glad . Jag ser nu i backspegeln att det inte är "normalt" att bli så påverkad av små saker som jag inbillat mig att jag gjort, nu ser jag också ett väldigt tydligt mönster av svängningar i hur jag har mått genom åren.

Nu märker jag att jag kapat tråden... fniss Förlåt...

Till Frågetecken vill jag säga att även om du är bipolär eller unipolär (bara depp) så behandlas det på liknande sätt (säger en del).

Sen får du sätta dig och tänka efter, har du kanske haft perioder då du varit ovanligt handlingskraftig, snabb i tanke och handling, eller kanske kort i stubinen? Det kan vara hypomani även om man själv inte fattar det, det gjorde inte jag.
Jag mådde ju bara bra och hoppades att jag skulle fortsätta vara den person jag var då, men så blev det aldrig! Dom där hypona är svåra att känna igen eftersom både den drabbade och omgivningen tycker att det är positivt.

Du kan ju också göra BDQ testet, det är i alla fall en indikation på om du kan vara bipolär eller inte.

http://www.internetmedicin.com/dyn_main.asp?page=1388

Tolkning av test:

http://www.viss.nu/CONTENT/PSYK/_Bilagor/MDQ%C2%AD_tolkning.pdf

Jag hoppas att du får hjälp av din doktor och är det inte en psykiater el dyl så borde du söka dig en sån.

Kramar Ella
_________________
Diagnos November -07: Bipolär II och Adhd
Mediciner: Lithionit Lamical Efexor och Concerta
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> Huvudforum Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group | Theme © by netBLOT, 2005
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005
Sidan tog 0.05 sekunder att ladda.